CHECK!

 

Dagen började igår med en ganska tidigt uppstigning, vi hade förberätt med tre racerhojjar på biltaket och vi styrde den mot Motala. Väl på plats hämtade vi startbevis och kollade i mässhallen. 

 

Efter det var det dags att göra sig i ordning. Cyklarna skulle ner från taket och cykelväskorna skulle laddas med geler, bars och eventuella kläder. Vi hade nog alla lite fjärilar i magen, jag kanske minst men... 

 

Strax innan 10 var vi på plats på torget och ganska snabbt var det våran tur i fållan, och kl 10:00 var vi iväg! Klockan sattes igång och det var en rätt skum känsla att veta att man skulle cykla i typ 7 h frammåt! Men vi trampade på, ganska snabbt hittade vi förmodligan BÄSTA klungan, två killar som drog för två tjejer, vi la oss snabbt där och höll rygg fram till Omberg, och betydligt fortare än förra året gick det! Efter de första tre milen var mina ben lite möra, jag kände mig lite seg och hade tryckte i mig både bulle och gel i kontrollen! 

 

Och så var det dags för backen, trampa trampa trampa! Min klocka började här någonstans varna för "varvminnet fullt" typ... Jag kunde ju inte stanna och försöka lösa problemet så jag fick hoppas på det bästa och trampa på! Efter backen var det den härliga skogen och nerförsbacken! Fort gick det! Enligt klockan hade jag tophastighet påå 112 km/h!! (!!!!) det vet jag inte om man kan lita på helt men.. 

 

Efter den andra kontrollen vid ca 50 km började mina växlar krångla, hoppade och hackade.. Cykeln verkade verkligen inte glad och jag hoppades även här på det bästa! Att det snabbt skulle gå över men det bara fortsatte och fortsatte. Perfekt tänkte jag, först klockan och nu cykeln!! Inte min teknikdag verkligen!! Efter 67 km ville inte klockan alls vara med så det var bara att köra på känsla! 

 

När vi äntligen kom till nästa kontroll vid 100km hade jag sådeles kört nästan 50 km med hackande växlar. Jag åkte direkt in till servicedepån och fick hjälp med lite oljande av kedjan och lite skruvande. Så fungerade växlarna som de ska! :D Kroppen kändes fortfarande pigg och benen svarade bra för min del! Det ända som var var att jag så himla hungrig! Försökte mätta magen med både bullar och bars, men den fyllnaden tog ganska snabbt slut! 

 

Så for vi iväg på de sista 50 km, vi hade fortfarande den perfekta ryggen och drog, de fyra personerna som vi hittade från start! Innan sista kontrollen (vid 130km) pratade vi med dem och de skulle skippa den, och vi ville ju allt annat än att släppa dem! Jag tog en gel i farten och drack vatten - för att fylla på med lite energi till sista 2 milen! Sista milen hände det som inte riktgit fick hända för min del, jag snuddade till i däcket framför mig och hjärnan kopplade inte med kroppen så jag fick inte bort fötterna från pedalerna och föll som en fura i asfalten! Tur i oturen ramlade ingen efter mig och jag var nog så trött att jag bara ramlade ihop och inte tog emot mig något - det enda menet jag fått är ett litet skrapsår på ena axeln och på knogarna. Jag var rätt snabbt uppe och hjärnan var så med attg jag testade så bromsarna funkade innan jag körde igen. Tidigare under loppet såg vi 2 ambulanser och det är lite läskigt att se hur snabbt det kan gå när man är trött och hur oskyddad man verkligen är!! Jag är glad att det gick så bra som det gjorde.

 

Vid sista milen höll vi strikt koll på klockan och insåg att vi nog skulle klara 6h spärren, men vi valde att trycka på lite till! För min del var det inga problem att trampa, jag var mest trött i hjärnan för att bromsa och kordinera rörelser händer-fötter-hjärna. Jag tog det lite försiktigt i motala innan jag rullade in i mål! Fantastiskt skönt!! Under 6 h!! Det känns fantastiskt! :D

 

Det visar ju bara hur bra kroppen är, för min del har det inte varit jobbigt alls idag, jag tror min vardagscykling gjorde mycket i denna tävling! Jag är van att sitta på cykel, även om jag inte är van att sitta på cykeln 6h i sträck! Nu har vi i halvklassikern gjort 195km och har 16,5 km kvar!! Fantastiskt!! :D :D 

 

Nu ska jag börja packa, imorrn flyger jag ner till Malmö för att hälsa på min syrra. Loppet och flygresan har gjort att dagen stått lite i skuggan, idag har det varit min sista dag på Atletica gymnasiet, mycket tårar har runnit och det har varit en tung dag. Jag försöker tänka på det som början på något nytt - för nästa vecka får jag börja på en ny skola! En fantastisk möjlighet som jag är jätteglad att jag fått!! 

 

Tack för en fantastisk dag igår Hille & Manne!! 
/Anja