Isälvsleden - check!
För några timmar sedan kom jag hem efter en vandring efter Isälvsleden tillsammans med Malin. Leden börjar (eller slutar) egentligen i Vindeln, typ 6 mil in i landet sett från Umeå, och slutar i Åmsele efter 6 mils vandring. Vi hade tänkt börja i Vindeln men när vi väl var där så visste de varken i fiskeaffären eller i kommunhuset var själva leden börjar... Bra koll!!! Det hela slutade med att hon i kommunhuset sa att hon har börjat i Avanäs (typ bara 3,5 mil totalt) så vi körde till Hällnäs och lämnade bilen där så vi kunde åka med en buss från Åmsele och hoppa av på samma ställe som bilen på vägen tillbaka.
Det slutade alltså med att vi gick kring 4 mil istället, och det räckte gott och väl. Kroppen känns ungefär som efter cyklingen, enda skillnaden var att jag inte hade ont enda in i benmärgen i natt - gjorde bara ont när jag var tvungen att byta läge :P
Första målet var att hinna till övernattningsstugan i Missutjärn innan mörkret kom och hoppas att vi skulle rymmas om det var fler vandrare som tänkte precis som oss. Vandringen började med att vi gick en timme åt fel håll, började alltså med att gå tillbaka mot Vindeln, hahaha! Tack och lov var vi ändå positiva, hade det varit i slutet hade jag nog brytit ihop. Vi hittade övergången där vi fortsatte rakt fram och efter det fortsatte allt bra, dock skulle det regna 30 mm under dagen och det fick vi känna på. Malin var mer positiv än mig men allt gick bra och vi var i Missutjärn vid 18.15, så det hade tagit oss 3 timmar (+1 timme innan vi hittade rätt då). Det var väldigt vackert och stugan var ledig, det fanns ingen el men ljus och en vedspis så vi lyckades faktiskt torka allt innan nästa dag.
Igår fortsatte vi alltså den sista biten, uppskattningsvis 2 mil. Malins hund Atlas, en dvärgpinscher, var med och förmodligen var han lika mör som oss men en stor aning mesigare så han fick vi hjälpas åt att bära sista dagen. Inte jättekul men vi hade inte så mycket till val. Vi började gå 12.15 och var inte framme förrän 19, hur det kunde ta oss 6 timmar (ungefär en timmes lunchpaus) att gå 2 mil förstår vi inte, det ska ju inte vara möjligt! Första dagen tog det 3 timmar och det känns ju mer rimligt... Vi gick i bra takt så jag är övertygad om att vi måste ha gott fel trots att vi följde markeringarna eller att de uppgett fel avstånd från skyltarna :)
Ja, vi var i alla fall inte framme i Åmsele förrän precis efter sju. Sista timmen hade jag gått och drömt om saltlakrits och Malin om ostkrokar och Cola zero - gissa vilken tid byns två affärer stängde?! 19.00 såklart, vi stod utanför den första kl 19.03... Trots att vi varit ute i ingenstans så hade vi fått tag i Åmsele camping och lyckats boka en stuga, så det var bara att försöka leta rätt på den och göra middag. I morse gick bussen mot bilen i Hällnäs kl 07.10, efter frukostfika i Umeå så var vi hemma i Skellefteå just före 12.
Leden kan jag trots allt rekommendera, allt var väldigt vackert och bara att vara ute i den "riktiga" naturen är som balsam för själven. Tyvärr förstörde regnet en del av det roliga första dagen men vi har hunnit vara med om mycket ändå, leden går genom ett landskap som inlandsisen skapade för många tusen år sedan. Vid ett ställe var vi tvungna ro över med en båt, vi har gått precis vid ett älgskelett, trampat i oändligt med djurbajs, gått upp och ner för alldeles för branta backar, bildat X-antal blåsor, träningsvärk i hela kroppen, ätit mindre lyckad mat och jag vaknat i en sovsäck med hundspya...
Trots att jag ett par gånger varje dag hunnit fundera över varför vi ens gör något sånt här och kommit fram till att vi måste vara självplågare och knäppa i huvudet, så har jag efter varje äckligt jobbig uppförsbacke där kroppen ville ge upp insett att just känslan när man fått sig till toppen är det som gör att man hela tiden tar sig vidare mot målet. Just nu när jag sitter i soffan är jag nöjd, när jag ställer mig upp kommer jag nog fortsätta fundera över varför.
Blev ett väldigt långt inlägg idag från mig, händer inte alltför ofta så hoppas ni fått er genom allt. Jag har några bilder i mobilen som jag kan försöka ladda upp, annars är http://www.isalvsleden.se/ hemsidan för Isälvsleden om någon är nyfiken.
Med den här kicken så tar jag mig vidare mot nästa mål - Lidingö!
Kram Matilda
Det slutade alltså med att vi gick kring 4 mil istället, och det räckte gott och väl. Kroppen känns ungefär som efter cyklingen, enda skillnaden var att jag inte hade ont enda in i benmärgen i natt - gjorde bara ont när jag var tvungen att byta läge :P
Första målet var att hinna till övernattningsstugan i Missutjärn innan mörkret kom och hoppas att vi skulle rymmas om det var fler vandrare som tänkte precis som oss. Vandringen började med att vi gick en timme åt fel håll, började alltså med att gå tillbaka mot Vindeln, hahaha! Tack och lov var vi ändå positiva, hade det varit i slutet hade jag nog brytit ihop. Vi hittade övergången där vi fortsatte rakt fram och efter det fortsatte allt bra, dock skulle det regna 30 mm under dagen och det fick vi känna på. Malin var mer positiv än mig men allt gick bra och vi var i Missutjärn vid 18.15, så det hade tagit oss 3 timmar (+1 timme innan vi hittade rätt då). Det var väldigt vackert och stugan var ledig, det fanns ingen el men ljus och en vedspis så vi lyckades faktiskt torka allt innan nästa dag.
Igår fortsatte vi alltså den sista biten, uppskattningsvis 2 mil. Malins hund Atlas, en dvärgpinscher, var med och förmodligen var han lika mör som oss men en stor aning mesigare så han fick vi hjälpas åt att bära sista dagen. Inte jättekul men vi hade inte så mycket till val. Vi började gå 12.15 och var inte framme förrän 19, hur det kunde ta oss 6 timmar (ungefär en timmes lunchpaus) att gå 2 mil förstår vi inte, det ska ju inte vara möjligt! Första dagen tog det 3 timmar och det känns ju mer rimligt... Vi gick i bra takt så jag är övertygad om att vi måste ha gott fel trots att vi följde markeringarna eller att de uppgett fel avstånd från skyltarna :)
Ja, vi var i alla fall inte framme i Åmsele förrän precis efter sju. Sista timmen hade jag gått och drömt om saltlakrits och Malin om ostkrokar och Cola zero - gissa vilken tid byns två affärer stängde?! 19.00 såklart, vi stod utanför den första kl 19.03... Trots att vi varit ute i ingenstans så hade vi fått tag i Åmsele camping och lyckats boka en stuga, så det var bara att försöka leta rätt på den och göra middag. I morse gick bussen mot bilen i Hällnäs kl 07.10, efter frukostfika i Umeå så var vi hemma i Skellefteå just före 12.
Leden kan jag trots allt rekommendera, allt var väldigt vackert och bara att vara ute i den "riktiga" naturen är som balsam för själven. Tyvärr förstörde regnet en del av det roliga första dagen men vi har hunnit vara med om mycket ändå, leden går genom ett landskap som inlandsisen skapade för många tusen år sedan. Vid ett ställe var vi tvungna ro över med en båt, vi har gått precis vid ett älgskelett, trampat i oändligt med djurbajs, gått upp och ner för alldeles för branta backar, bildat X-antal blåsor, träningsvärk i hela kroppen, ätit mindre lyckad mat och jag vaknat i en sovsäck med hundspya...
Trots att jag ett par gånger varje dag hunnit fundera över varför vi ens gör något sånt här och kommit fram till att vi måste vara självplågare och knäppa i huvudet, så har jag efter varje äckligt jobbig uppförsbacke där kroppen ville ge upp insett att just känslan när man fått sig till toppen är det som gör att man hela tiden tar sig vidare mot målet. Just nu när jag sitter i soffan är jag nöjd, när jag ställer mig upp kommer jag nog fortsätta fundera över varför.
Blev ett väldigt långt inlägg idag från mig, händer inte alltför ofta så hoppas ni fått er genom allt. Jag har några bilder i mobilen som jag kan försöka ladda upp, annars är http://www.isalvsleden.se/ hemsidan för Isälvsleden om någon är nyfiken.
Med den här kicken så tar jag mig vidare mot nästa mål - Lidingö!
Kram Matilda
Kommentarer
Trackback