Så, nu var maten handlad, inlagd i kyl, frys och skafferier samt kvällsmaten ligger i magen. Så nu har jag tänkt försöka berätta tjejvasan 2012 ur min synvinkel!

(Varning för långt inlägg!!)

Det hela började i fredags, jag och min rumskamrat Helena drog oss mot Örebro, strax efter 14 var vi hemma hos Hillevi och packade in mina saker i deras bil och drog oss mot Mora. Strax efter 18 var vi framme och installerade oss i huset där vi skulle bo i (kontoret! ;)). Skidor lämnades in på vallning och vi käkade kvällsmat. Matilda och Cissi kom över och vi pratade lite taktik och tider m.m. Så gick vi och la oss.

Strax innan 7 gick vi upp på lördagsmorgonen och käkade frukost, så var det bara att packa in oss alla i bilarna. Skidkläderna på, skidorn, stavar och pjäxor i takboxen och det gladaste leendet på läpparna! Vid 8,45 var vi på plats och började med att gå till startfållorna för att lägga skidorna och paxa plats. Sedan var det bara att vänta. Vi tog plats precis vid starten och fick verkligen en bra plats för att skåda Anna Haag, närmare bestämt 50 cm från oss! Starten gick och jääklar vad de for fram! Som om de hade laddat med raketbränlse!

Så var det bara att fördriva lite mer tid, vi gick och åt lite, kollade runt m.m. Så blev klockan helt plötsligt 11 och det var 30 min kvar till Hillevi och min startgrupp! Strax innan vi gick in i startfållan gick vinnarna i tjejvasan i mål. Rätt sjukt, de var färdiga och vi hade inte ens startat! Komiskt. Väl när vi kom till startfållan var det proppat med tjejer som skulle starta med oss. Jag var lite nervös att någon skulle ha snott mina skidor. Men de låg kvar precis där vi lagt dem, längst fram i startgruppen lite till vänster! Så fick vi åka fram och helt plötsligt gick startskottet! å iväg!

Stakning i början, och så gick det uppför mot Oxbergs station. Första backen undrade jag verkligen vad som hänt, det var säkert 30 cm snömodd, inga spår och skidor och stavar överallt! Så saxa upp för alla backar var det bara att göra. Efter 13 min och 28 sek hade jag nått Oxbergs station, uppför var ordet och varje backe var enbart snömodd. Någonstans där mellan Oxberg och Hökberg åkte vi förbi en slalombacke där det fanns vätska, jag tog både sportdryck och vatten. Jag åkte och åkte och efter ett bra tag var jag i Hökbergs station. Det var fortfarande massa folk och jag tror det var strax innan Hökberg som jag såg den första startanden med 8000-nummerlapp (de hade startat 15 min före oss). alltså hade jag åkt ikapp några! ;D I Hökberg var jag efter 1 h, 7 min och 33 sekunder. Jag minns att jag tänkte hur fasiken ska jag orka!? jag kommer aldrig i mål!

Men det var bara att fortsätta, tog både blåbärssoppa och vatten och så for jag iväg. Skådade första skidåkaren med 7000-nummerlapp och körde på som bara den. Mellan hökberg och Eldris var spåren bitvis superbra (där det var skugga och de var hårda och isiga). I uppförsbackarna var det bara modd och i nerförsbackarna var de sönderplogade. Men jag gjorde det bästa av situationen och körde på. Körde om åkare efter åkare och började komma ifatt 6000-nummerlappar! Men å andra sidan hade jag någon 10 000/11 000 som for om mig i raketfart! Ganska snabbt nådde jag Eldris och jag minns att klockan visade ca 13,35, vilket innebar att jag hade ca 55 min på mig att ta de sista 9 km om jag skulle komma in inder 3 h. Så det blev sportdryck och vatten innan jag for iväg!

Så var det bara att mosa på, musklerna började verkligen tryta av all stakning och diagonalning. men nu var det ju mindre än 9 km kvar! Så nu köttade jag! Km markeringarna kom med jämna mellanrum och helt plötsligt var det 7, 6, 5, 4 km kvar! Bitvis njöt jag eftersom jag fick in ett riktigt bra flyt och kunde diagonala och faktiskt inte hade tokhög puls! Så började man närma sig Mora och helt plötsligt fick jag syn på 1 km markeringen och kunde jubla inombords! Så upp för (vad jag trodde) var sista backen, men tji fick jag, efter krönet såg jag ytterligare en backe. Men då köttade jag bara och tog ytterspåret och saxade upp, jag var helt säker på att det var sista backen, men vid krönet såg jag att det kom ytterligare en backe, då tänkte jag ungefär va fasiken, tar det aldrgi slut?!! Men så jag tog fram den allra sista kraften och tog mig upp för den, och sen skjuts ner mot upploppet! Gjorde en snygg höll-på-att-ramla fint mot publiken! ;) Men jag höll mig stående! det vore väl något att ramla på upploppet!

Sista 9 km gick i alla fall på 53 min och 50 sek. Totaltiden blev alltså 2 h, 59 min och 23 sekunder! Jag är sjukt nöjd, för att vara första gången i startled 9 kan jag inte vara annat! Väl inne i mål var jag helt slut och hela min kropp skakade verkligen av ansträngning, jag har inte varit med om något liknande. Det var sjukt svårt att få av sig skidorna och jag var verkligen helt matt i kroppen!

Summan av mitt första vasalopp är att jag redan kollar när de öppnar anmälan till nästa år! Jag kommer vilja starta igen för att se hur mycket jag kan slipa ner min tid genom att träna ännu mer och få starta i en mycket bättre startgrupp. kanske tom 3-5. Det vore ju inte helt fel!

Vi är nog alla riktigt stolta över våra tider! Att vi alla överlevde och gjorde det med bravur! tom sällskapets två krigare som startade öppet spår igår tog sig i mål!

Nu blickar vi frammåt mot Vättenrundan, 3½ månad kvar vilket känns kul! Dock fick vi i Karlstad ca 10 cm nysnö idag, men den smälter nog förhoppningsvis bort.

för mig tog dagen en liten oväntad vändning, jag skickade in en jobbansökan till ett gymnasium i Stockholm och vips fick jag en intervju på onsdag. Så det bär av till Stockholm imorgon. Spännande. Men läskigt.

/ anja