Den här hösten har varit allt annat än lätt. Jobbet har strulat som fasen och det är fortfarande inte bra. Hade vi inte varit ett helt gäng som stått enade och gjort allting tillsammans så hade vi förmodligen varit sjukskrivna allihop. Det tär ganska hårt att gå till ett ställe där man inte trivs flera ggr i veckan. Jag bestämde mig för att återuppta studierna, men skolan har strulat sjukt mycket dem med, dom har lovat mig saker som de inte kan hålla. Nu är det bara en liten pusselbit som fattas där så jag hoppas verkligen att den också faller på plats efter mycket papper fram och tillbaks. I så fall blir det studier till våren och det känns som att det skulle kunna bli en bra nystart på det nya året. Annars vet jag inte vad jag ska hitta på, söka nytt jobb eller nåt. Raffe blev sjuk till jul förra året och är fortfarande inte frisk. Han fick öroninflammation, följt av rävskabb och sen läkte inte huden. Vi behandlade för rävskabb igen och tog prover, men hittade inget. Magen börjhade krångla och vi misstänkte inflammation i tarmen. Det verkade inte vara det så vi tog prover för parasiter i magen, men det var det inte. Magen blev lite bättre med tiden men huden gav sig inte. Efter en hel del prover kunde vi konstatera infektion i huden som ev. kunde orsakats av rävskabben. Vi benhandlade med schamponering, salvor, antibiotika, probiotika för magen osv. Antibiotikan tog inte kål på infektionen och vi fick gå på ny kur av annan antibiotika. Den gjorde inte heller någon nytta och vi misstänkte foderallergi. Han fick sluta äta tuggben, godis och allt sånt och bara äta ett allergifoder. Raffe vägrade äta och efter 1,5 vecka orkade han inte ens komma och hälsa när man kom hem. Vi fick byta till ett annat allergifoder och körde det några veckor innan det var veterinärbesök igen. Ingen skillnad i huden. Han äter nu kortison som ger en rad biverkningar för att få slut på klådan, så att han åtminstone ska kunna läka ihop lite. Inte nog med att han fortfarana kliar hela nätterna. Jag får gå upp flera ggr varje natt och gå promenad, eftersom han blir sjukt kissnödig av kortisonet. Har alltså inte sovit en hel natt sen vi började med medicinen. Nästa steg blir väl att utreda annan allergi, alltså om han är allergisk mot damm eller nånting sånt, för det här allergifodret verkar ju inte göra någon nytta, men det är 4 veckor kvar med det. Usch vad tungt det är att se honom "sjuk" varje dag, när man gör allt man kan för att få honom frisk. Summan av allt det här är i alla fall att jag inte varit på topp den här hösten. Helst skulle jag bara vilja åka utomlands en vecka eller nåt för att få lite ny energi, men som ni förstår är inte ekonomin den bästa efter alla veterinärbesök, plus att jag nog inte ska spendera alla pengar om det är så att jag blir student till våren.

Hur som helst! Vilken tur att jag hakade på det här med tjejklassikern. Den har gjort att man har något att hela tiden se fram emot, plus att träningen har gett mig enormt mycket energi mitt i allt det här! Och kaffet på morgonen är det som får mig att bli människa, för att inte få sova på nätterna gör en ju lite smått galen till slut. Förmodligen hade ingen människa orkat vara i närheten av mig och mitt humör om det inte vore för kaffet och träningen! Att anmäla sig till något lopp är verkligen ett tips till alla som har svårt att dra sig iväg på träning. Man vet att man ska stå på den där startlinjen vad som än händer, frågan är bara om det ska bli en riktig tung dag eller om det ska bli en kul grej som ens kropp klarar av. Istället för att sitta hemma i soffan och tänka "äsch, ett träningspass den här veckan är ju bättre än inget" så tänker man "yes, jag hinner ett tärningspass till den här veckan om jag skyndar mig iväg nu". Så funkar det i alla fall för mig! Och efter ett träningsass så är humöret alltid på topp! :-)

/Hillevi