Jajemän, då är det dags - börja (stor)slipa på formen inför nästa års klassiker! Ska vi köra på den riktiga eller mesa med tjejvasan? Behöver nog fundera lite på det men några mil till gör väl inte så stor skillnad... Konstigt nog är det diplomet att ha klarat en hel svensk klassiker som lockar mig. Varför? Ingen aning. Borde ju egentligen vara känslan av att lyckas, men det hamnar nog på en andra plats av någon konstig anledning. Vet redan på vilken vägg ramen ska sitta, hehe.

Som Anja säger var det jag som tog initiativet och jag kände på mig att Anja skulle nappa. Åkte tjejvasan i våras med en annan kompis och det var det värsta jag gjort, så varför inte göra det några gånger värre? En tjurig jävel kan ni nog kalla mig, är några år sedan jag var bra tränad så inte går det speciellt fort och en hel del vurpor blir det, men i mål ska jag. Har för övrigt tränat 2 eller 3 gånger sen i april... Fick slut på bränsle efter vasan (för nöjd över min insats?) och var helt enkelt tvungen att vila mig i form och skaffa mig en ny utmaning :) Nu finns i alla fall ingen återvändo, har man gett sig in i leken får man leken tåla!

Bjuder på en härlig bild på väg hem från Mora. Har nog aldrig varit så nöjd i hela mitt liv!!



/Matilda