Hårt lopp med förvånansvärt bra återhämtning
Uppladdningen inför Halvvasan var nog sämsta tänkbara. Flera veckors träningsvila, tränat ca 1 gång/vecka hela hösten (extremt dåligt) och så drog jag på mig förkylning 2 veckor innan också. 7 dagar innan vasan testade jag kroppen på ett skivstång-intervall-pass, och det svar jag fick av kroppen då var verkligen inte vad jag önskat. Fast det var såklart väntat. 3 dagar före vasan var jag också ute på 4 km skidor, tyckte jag behövde bekanta mig med skidorna eftersom det var så länge sen sist.
När det väl var dags hade jag som vanligt riktigt ångest hela morgonen. Att jag inte tränat, att jag varit sjuk, att vi ska åka galet långt, att det kommer bli med plågsamt än vad som är roligt osv. Många tankar snurrar och ger mig ångesten. Men det är väl tur att man känner att det är något speciellt med ett lopp i alla fall, det behövs ändå och gör att man kan ge det lilla extra.
Mitt mål med loppet var att hålla samma tempo som jag gjorde på tjejvasan, men nu alltså 1,5 mil längre. Jag visste att jag tränat mindre i år, men samtidigt har det blivit några skidpass, närmre 10 st har jag nog fått ihop i alla fall, även om det varit korta pass. Men eftersom jag haft så sjukt dålig teknik så ger varje pass en förbättring och jag har känt att det gått lite lättare.
Halvvasan bjöd på fint väder, fina spår, inte lika mycket bromsklossar i spåret som tjejvasan och det underlättade en hel del. Efter en mil kände mig fortfarande pigg, inte som när jag tränat och nöjt mig med 5-6 km skidåkning och sen varit helt död. Efter 2 mil började kroppen ta slut. Kände att jag var klen, inte hade samma kraft längre. Och efter 3 mil gjorde det bara ont. Hela kroppen, det värkte överallt. Det enda jag tänkte var att det jag helst ville göra var att ta av mig skidorna, slänga mig i snön och bara skrika. Det får man inte förrän man kommer i mål. Ju fler minuter man är i spåret, desto längre blir plågan, det var det enda som motiverade mig. Sista milen stannade jag 3 ggr och hängde över stavarna någon halvminut, var totalt slut. Men i mål kom jag och i efterhand kan jag se i resultaten att jag ändå inte tappade så mycket tempo. Tiden 4.32 på 45 km är jag riktigt nöjd med och det var långt bättre än vad jag hoppats på. På tjejvasan låg jag på över 7 min/km loppet igenom och nu på halvvasan blev det 5-6 min/km. Med tanke på att jag tränat så lite är jag själv väldigt förvånad över den förbättringen, det var ju trots allt 1,5 mil längre den här gången. Så jag uppnådde det mål jag satt upp för mig själv och mer därtill. Det var ett plågsamt lopp, men kroppen återhämtade sig extremt bra den här gången. Nog för att det blev lite träningsvärk i ljumskar och höftböjare, men inget extremt och överkroppen som var så slut av allt stakande kändes helt återställd redan dagen efter loppet. Med andra ord blev det här en betydligt behagligare tur än vad jag trott.
Nu laddar vi för vättern och jag hoppas att jag kan äka på träningsdosen något tills dess. Har precis börjat jobba heltid så jag kommer inte direkt ha mer tid, men kanske blir det lite lättare att få rutin på saker och ting.
Har precis kikat på damernas 3-mil.Det är inspirerande, de kämpar och plågar sin kroppar. Det är en träningssak! Åtminstone för mig, det är kanske där jag har min största utvecklingspotential.
/Hillevi
När det väl var dags hade jag som vanligt riktigt ångest hela morgonen. Att jag inte tränat, att jag varit sjuk, att vi ska åka galet långt, att det kommer bli med plågsamt än vad som är roligt osv. Många tankar snurrar och ger mig ångesten. Men det är väl tur att man känner att det är något speciellt med ett lopp i alla fall, det behövs ändå och gör att man kan ge det lilla extra.
Mitt mål med loppet var att hålla samma tempo som jag gjorde på tjejvasan, men nu alltså 1,5 mil längre. Jag visste att jag tränat mindre i år, men samtidigt har det blivit några skidpass, närmre 10 st har jag nog fått ihop i alla fall, även om det varit korta pass. Men eftersom jag haft så sjukt dålig teknik så ger varje pass en förbättring och jag har känt att det gått lite lättare.
Halvvasan bjöd på fint väder, fina spår, inte lika mycket bromsklossar i spåret som tjejvasan och det underlättade en hel del. Efter en mil kände mig fortfarande pigg, inte som när jag tränat och nöjt mig med 5-6 km skidåkning och sen varit helt död. Efter 2 mil började kroppen ta slut. Kände att jag var klen, inte hade samma kraft längre. Och efter 3 mil gjorde det bara ont. Hela kroppen, det värkte överallt. Det enda jag tänkte var att det jag helst ville göra var att ta av mig skidorna, slänga mig i snön och bara skrika. Det får man inte förrän man kommer i mål. Ju fler minuter man är i spåret, desto längre blir plågan, det var det enda som motiverade mig. Sista milen stannade jag 3 ggr och hängde över stavarna någon halvminut, var totalt slut. Men i mål kom jag och i efterhand kan jag se i resultaten att jag ändå inte tappade så mycket tempo. Tiden 4.32 på 45 km är jag riktigt nöjd med och det var långt bättre än vad jag hoppats på. På tjejvasan låg jag på över 7 min/km loppet igenom och nu på halvvasan blev det 5-6 min/km. Med tanke på att jag tränat så lite är jag själv väldigt förvånad över den förbättringen, det var ju trots allt 1,5 mil längre den här gången. Så jag uppnådde det mål jag satt upp för mig själv och mer därtill. Det var ett plågsamt lopp, men kroppen återhämtade sig extremt bra den här gången. Nog för att det blev lite träningsvärk i ljumskar och höftböjare, men inget extremt och överkroppen som var så slut av allt stakande kändes helt återställd redan dagen efter loppet. Med andra ord blev det här en betydligt behagligare tur än vad jag trott.
Nu laddar vi för vättern och jag hoppas att jag kan äka på träningsdosen något tills dess. Har precis börjat jobba heltid så jag kommer inte direkt ha mer tid, men kanske blir det lite lättare att få rutin på saker och ting.
Har precis kikat på damernas 3-mil.Det är inspirerande, de kämpar och plågar sin kroppar. Det är en träningssak! Åtminstone för mig, det är kanske där jag har min största utvecklingspotential.
/Hillevi
Kommentarer
Trackback