Igår planerade jag att åka iväg på ett löp"event" som jag fått en inbjudan till, man skulle springa alla spår i ett motionsområde, totalt 39,5km. Alla kändes lite väl mycket för mig, så planen blev att komma efter lunch och ta 10 km, sen gällde det att bestämma sig för om jag skulle ta cykel eller tunnelbana. Det blev tillslut cykeln. Så jag tog på mig pulsklockan och hojjade iväg. 

 

Efter dryga timmen var jag framme och hittade gänget som hade kört, de småsnackade och hade precis bestämt sig för att köra 2,5km innan 10 (de hade gått ut med info om att 10 skulle starta jkl 14) och jag var nog där vid 13,30. Så jag slängde snabbt in min väska i en bil och hängde på, varför stå och stelna till och bli kall? 

 

2,5km gick fint och benen kändes pigga, jag valde ett rätt lugnt tempo eftersom jag visste att jag skulle vara igång minst 12,5 km nu!

 

Efter en kort paus rullade vi iväg på 10km, jag hängde på den sista fartgruppen, 6,30 min/km tempo. Kroppen svarade bra och jag tänkte och sprang för det mesta själv, jag benen och skogen. Skönt! 

 

Efter dryga timmen var vi tillbaka, jag tryckte en energigel och sen gick vi på vattenjakt, vi fick fylla på flaskorna i en villa strax intill - ovärdeligt!! Hade blivit riktigt tufft utan den flaskan! Kroppen kändes helt ok, så jag beslutade mig för att köra "all in" - dvs hänga med på 5an också. När vi rullade igång var det segt, stela ben som inte svarade. Men det var bara att mata på i sitt tempo, även denna runda körde jag mestadels själv. 

 

Det var så skönt att komma upp för den sista backen och sen se målfållan - jag unnade mig själv till och med en fartökning när jag närmade mig målet! 

 

Efter lite streching och pustande tackade vi för oss och man begav sig hemmåt. Jag tog min cykel och påbörjade färden hem, hade tack och lov med mig en bar som jag kunde äta påvägen hem. Cyeklturen hem till min mamma gick långsamt. Jag hade ingen press alls på mig utan bara rullade och tampade.