Idag hade jag ett 5km lopp genom min löpgrupp att genomföra. Denna "tävling" har i mitt huvud legat i skymundan för Triatlonet imorrn, först var tanken att jag skulle köra 10 km - men bytte ner till 5an när jag såg att triatlonet låg samma helg. I alla fall, jag begav mig med cykeln till tävlingsområdet och hämtade ut nummerlappen. Träffade massa vänner som skulle starta betydligt längre distanser än mig - upp till 42 km. 

 

Min klass var en ganska liten klass - totalt var vi kanske 15-20 pers. Två killar stack direkt iväg framför mig och sen låg jag, ganska snabbt kom en liten tjej på kanske 9 bast och skuttade om mig tillsammans med en annan kille, efter första backen så fortsatte de rakt fram, men jag såg snitslar in till vänster, så jag ropade "hallå ska vi inte in här till vänster, snitslar här!". Tur annars hade de ju sprungit fel! 

 

Jag var helt inne i min värld och mentalt tänkte jag att jag gör mitt lopp och sålänge kroppen känns bra så är det bra! Jag andades på och var jättenoga med att kolla snitslar, jag tappade de två som sprang om mig i första backen rätt fort och hade ingen att ta rygg på utan fick navigera själv vilket jag tyckte var rätt skönt! Hörde att jag hade två personer bakom mig och det lät som om det var en kille bakom mig men personen efter honom var jag osäker på. När det var dryga 1 km kvar snubblade jag såklart på en rot och föll, tog emot mig med vänsterarmen och specifikt vänsterarmbågen fick en rejäl kyss. Upp inom loppet av 1/2 sekund tror jag dock och svor lite för mig själv.. Ut ur skogen och mot upploppet kände jag att jag kunde trycka på. Ingen mer sprang om mig och kroppen hade kännts jättebra! Jag tog mig i mål och uppfattade inte riktigt vad de sa i målgången.. Men jag kände mig nöjd! :) Väl i mål fick jag senare reda på att jag hade vunnit (!) min klass (damer 5 km), på 29.xx (kommer inte ihåg hundradelarna). 

 

I mål hade vi fått info om att prisutdelning skulle ske efter varje klass löpande. Så jag väntade.. och vi väntade, och väntade.. I väntan kunde vi se kaoset i växlingen, funktionärerna hade ingen koll på var löparna skulle (de på de längre distanserna skulle varva och ut på fler banor).. Kaos var det i princip hela tiden! Vätskestationen fungerade inte alls, tyvärr var det många som sprang fel ute i spåret med, lite otur hade arrangörerna med någon/några som hade flyttar på snitslar (vem gör det?!?!) vilket inte gjorde det lättare. Tyvärr väldigt många som bröt och var riktigt sura när de kom in i varvningen för ingenting fungerade. Jag har full förståelse för arrangörerna- det är tufft att arrangera ett stort arrangemang, men att informera funktionärer, sätta upp ordentliga skyltar och bemanna vätskan känns som en självklarhet? Prisutdelningen fick vi vänta på, jag var lite stressad eftersom jag ville se stockholm triatlon och var riktigt glad när de sa att prisutdelningen skulle ske efter varje klass, jag var i mål vid 11,30.. Kl 14,20 kom jag därifrån!! Alltså, prisutdelningen var inte riktigt direkt efter målgång.. 

 

Men, jag snabbcyklade därifrån och hann iaf se Lisa Nordens löpning och se henne komma imål på 18plats typ.. Mäktigt att se dem, de är sjukt snabba och vältränade!! 

 

Så summan av dagen var en vinst i en löptävling - min första! En boost inför morgondagens triatlon, tyvärr en liten vänsterarmbåge som gör lite ont. Jag hoppas att det ska lägga sig till imorrn... Imorrn är det triatlonet för fulla muggar, jag ska njuta av varje sekund, känna mig stark och snabb och ha jäkla roligt! Från start till mål - jag kör mitt race, gör min tid och är nöjd med mig själv! :D

 

// Anja