Vansbro är avklarat, även om det fortfarande inte känns så eftersom det "bara" blev 1500m. Nog för att det är en annan utmaning att simma i så kallt vatten, men det skiljde ju trots allt bara 1 grad mot förra årets vattentemperatur, och det var inte märkbart i mitt tycke. Så, det känns som vi fuskade. Det som ändå var kul var att jag slog min tid från förra året med hela 8 minuter!! Hur gick det till? Jag mindes allt skvalpande vatten och kallsupar, men när vi stack ut och började simma medströms så kändes det bara så bra. Jag tog det lugnt, var knappt ansträngd överhuvudtaget. Vattnet kändes stilla, det var inte trångt osv. Jag tog ut simtagen, men tog det lugnt, sparade krafter till motströms. När vi vände upp mot strömmen blev det något helt annat. Vatten skvalpade upp i ansiktet, andningen blev fruktansvärt ansträng (eftersom jag hela tiden är rädd för att sätta vatten i halsen tar jag så korta andetag), vet inte om jag ska andas med näsa eller mun, vill helst inget av det. Folk började trängas längs kanten och det blev mycket sparkar och slag. Jag försökte vara bestämd och hålla en och samma rygg (Anjas) hela tiden och det gick för det mesta, om man tålde sparkar lite här och där. Jag simmade i alla fall på och kapade som sagt var 8 minuter!! Riktigt nöjd med loppet, även om jag faktiskt känner att det fanns mer att ge (på medströms-delen).

Veckorna före Vansbro var det dåligt med träning, ett par simpass var allt. På fredagkvällen innan Vansbro hade jag ont i halsen, läget kändes oförändrat på lördag morgon och jag försökte bortse från det och inte inbilla mig och känna efter för mycket. Men på söndag kväll bröt det ut (tack och lov för att det kom så sent). Då blev det feber, täppt näsa och fortsatt halsont. Kände mig piggare efter några dagar, men sen kom febern tillbaks helgen därpå. Och jag fortsatte vara väldigt snuvig i nästan en vecka till. Tiden gick (till andra aktiviteter när jag väl blev frisk) och helt plötsligt hade det gått 3 veckor sen Vansbro och träningen före Vansbro var ju nästan obefintlig. Den här värmen har inte direkt lockat mig ut på fysiska aktiviteter heller, det var tungt att komma igång igen helt enkelt. Så..

Igår stack jag ut på första löppasset sedan 17/6. Och oj vad fort man tappar formen. Musklerna var matta efter typ 2 km och värmen som tryckte på gjorde att mitt psyke blev ännu sämre, jag tänkte bara på hur jobbigt varje steg var att ta. Ingen bra känsla och inte roligt. Så nu måste jag komma igång ordentligt så att det blir roligt igen, och så att jag tar mig runt Lidingö också såklart. Igår sprang jag 6,7 km och att musklerna var matta fick jag kvitto på idag, träningsvärk i framsida lår som bara den. Av 6,7 km löpning?!?! Hallå?!?! Vad har hänt? Och tempot var det sämst sen ett pass i april insåg jag när jag kollade tillbaka på min träningshistorik i appen som jag använder. Bättring krävs!!

Men nu blir det bara 2 dagar till hemma, sen drar vi på nya utmaningar. Kebnekaise!!!! Jag längtar! Kommer dock sakna ihjäl mig efter hunden (jag vet det är bara några dagar, men han är mitt allt). Men som tur var ska vår hundvakt ta med honom till Härjedalen på fjällsemester, så ingen orättvisa i detta hushåll, alla får sin del av frisk fjälluft :-) Jag håller i alla fall på att funderar lite över packning. Tänkte börja packa lite imorgon när hunden åkt, så att jag kan lägga till/ta bort och fundera fram och tillbaks över vad som verkligen behövs i ryggsäcken. Jag vill ju inte bära på massa onödigt.Det blir ett spännande äventyr som Anja och jag får berätta mer om här i bloggen senare :-)