Till toppen av Kebnekaise!

Både för min egen men även för andras del ska jag ni sammanfatta vår toppbestigning!
 
Datum för toppbestigningen: 1/8 2014
Vädeprognos på toppen: 2°C, 10 sekundmeter
Packning i 10l rygga: Regnjacka, regnbyxor, pannband, vantar (jag hade tunna tyghandskar, rekomenderar tjockare vantar), förstärkningströja, första förbandsväska (linda, kompress, plåster, liten sax, tejp m.m.), energibars/godis, frystorkad lunch, spork+kåsa, kamera, vatten (jag hade tot 1,75l), stavar, stegjärn.
På kroppen vid start: (ca 15 grader i luften), kängor över fotknölarna, dubbla strumpor (mot skav), vintertights (dvs lite foder & vindstop på låren), linne, underställströja. 
 
Vi startade dagen strax innan 6 och åt en rejäl frukost på frukostbuffén, vi bestämde oss för att vi ville komma iväg snabbt så vi tog med ryggsäckarna packade till frukosten och gick direkt utan att borsta tänderna så vi var iväg från fjällstationen 06:40. Vi vandrade upp längs med västra leden och ganska snabbt började stigningen, efter ca 3km kom ett vad vi skulle över, vi fick gå lite längre upp för att komma över utan att få allt för mycket vatten i skorna. Så fortsatte stigningen ganska rejält - stora klippblock och jag tog mycket hjälp av stavarna jag hyrt! Strax efter vadet började det bli lite kyligt och vi tog på oss regnjackorna. Så gick det uppåt - man matar på och tar steg efter steg. Vi passerade sällskap efter sällskap och matade på. Lite senare åkte även vantarna på, så tog vi oss upp för första toppen som man ska upp och över - uppe på den första toppen var det molnigt men sen började vi nedstigningen till kaffedalen. Här mötte vi två killar (klockan hade nu blivit 09.20) som hade varit uppe på toppen men inte tagit sig upp på toppglaciären eftersom de inte hade stegjärn. 
 
Nere i kaffedalen gick vi om ytterligare ett sällskap som förmodligen skulle äta och fortsatte upp mot sydtoppen. Här är det verkligen bara att sätta en fot framför den ena och mata på, pausa lite smått, dricka vatten och få ner pulsen lite. Efter ett tag skådade vi toppstugan! Först den nyare och sen den gamla. Bakom oss hade vi ett par som gick i ungefär samma tempo som oss. Vi närmade oss toppen och det planade ut lite, här var det också dimmigt så vi hade lite svårt att se markeringarna, men vi kom fram till toppröset, tog ett foto och letade oss fram till glaciären. Nu hade paret bakom oss kommit ifatt och visste att det ska finnas spår i glaciären där man kunde gå upp. Så vi letade (om man kommer från västra leden är det åt höger man ska kolla - inte vänster som vi gjorde ). Uppe på toppen var det som sagt dimmit, blåsigt och kallt. Här skulle jag alltså försöka spänna på mig stegjärnen jag hade hyrt, kall om händerna och hela kroppen! Men tillslut fick jag på dem på och kunde påbörja sista delen av stigningen! Halvvägs upp lossnade det ena stegjärnet och jag fick börja om - kall och blöt om fingrarna och stelfrusen! Till slut fick jag på mig dem och kunde klättra upp mot toppen, och tillslut var jag uppe i en liten gryta där man kunde stå, här pumpade adrenalinet hårt och jag var skitskraj, fick typ världens svindel - för det är liksom bara en spets! Jag tog mig snabbt ner och pustade ut. Då hade vi varit uppe på Kebne!! 2110 m ö h. Och dessutom troligtvis först för dagen! Mäkta stolta! Totalt tog det oss 4h och 12min upp till toppen. 
 
Sen var det samma procedur med stegjärnen - försöka få av dem med blöta och kalla fingrar (här hade jag gärna haft något tjockare än tunna vantar), knyta på dem på ryggan och på med ryggan på ryggen och börja nedstigningen. Vi gick ner till gamla toppstugan och började möta folk, som frågade hur det såg ut osv. Själva försökte vi kalla och darrande sätta igång med lunch. Koka vatten till frystorkad mat och byta tröja till något torrt! 
 
I ca 30 min satt vi i toppstugan och försökte värma oss och få i lite käk i magen innan vi fortsatte neråt. Vi fick stanna och prata med massa folk om hur långt det var kvar och så fick jag låna ut stegjärnen till någon som inte fått tag på ett par. 
 
När vi kom ner till kaffedalen så kom det jag tyckte var jobbigast - en stigning, upp upp upp! Tröttheten började komma och benen kändes tunga. Efter den toppen var det neråt igen, stora stenblock blandades med typ rullgrus. Tungt och jag hade god hjälp av mina stavar. Tillslut kom vi tillbaka till vadet och tog oss över, det var lite svårt och jag fick vatten i ena skon - men det gjorde inte så mycket. Vi tuffade på neråt på samma väg och mötte folk. Nu började det värka rejält i fötter och ben men det är bara att bita ihop och fortsätta frammåt. 
 
Strax (typ 100m) innan fjällstationen dog min klocka men då hade vi varit ute i 7:47 (total tid 8.30h) och gått typ 19km. Vi var otroligt glada och nöjda över vår prestation och att det faktiskt hade gått så bra och så snabbt (förhållandevis).. 
 
Några tips jag skulle sammanfatta det hela med:
- Skoval: Kängor! Det är gårda stenar att gå på, stora block och ett vad. Jag såg många intressanta val av skor allt från Nike free till asfaltsskor och gummistövlar
- Energi: Varm mat var guld när man var frusen! Annars godis, bars. 
- Stavar: Hyr stavar! Hjälper till både uppåt och neråt, samt är skönt att ha för stabilitet. 
- Träna: Träna på att gå med väska, min vägde nog ca 2-3kg och jag är glad att jag är van att springa med väska. 
- Stegjärn: Lyssna på vad personalen på fjällstationen säger, det är oftast inga problem att gå upp för toppglaciären utan stegjärn - men sen ska man komma ner. Och det är rätt brant! 
 
I alla fall är jag sjukt stolt över mig själv - att vi lyckades! Man får lite blodad tand av att bestiga berg! :)
 
/ ANJA

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback